En Norgehistoria, författare: Anders Lindberg, del 8

Patienter

Resten av tiden var det egentligen ganska lugnt med mest otitbarn och tonsilliter. Axel-rygg-nack-smärtor var också en stor artikel.
I folkmun kallades denna åkomma (eller åkommor?) Mb Filét, eftersom det var vanligt bland de som arbetade inom fiskeindustrin med att filéa fisk. Men det förekom även inom andra kategorier av arbetare och även hos hemmafruar, varför viss misstanke om epidemiskt smärtsyndrom måste anses föreligga!
Med hjälp av triggerpunktblockader och diverse analgetika blev en del hjälpta och andra som inte blev det utsattes för sjukgymnastik eller kiropraktorbehandling med varierande resultat.
En del hjärtpatienter visade sig också på vakterna och de flesta kunde skötas med medicinjusteringar. Några patienter blev dock inremitterade till sjukhus, och de flesta var i gott skick när de skickades.

Några dramatiska händelser inträffade dock.
Det första var ett hjärtstillestånd.
En dam med känd hjärtåkomma och angina hade utlöst sitt "trygghetsalarm" varefter en hemsjuksköterska kommit hem till henne och hittat henne livlös på golvet.
Vi, turnuskandidaten och jag, blev utskickade till patienten. I detta läge hade vi inte hade någon uppfattning om tidsförloppet. När vi kom fram låg kvinnan raklång på köksgolvet och som vi kunde konstatera utan vare sig egen andning eller hjärtverksamhet.
Vi påbörjade HLR, sög rent och intuberade, satte i.v.-infart, gav adrenalin och atropin. Tack vare turnuskandidatens färdigheter kunde vi arbeta effektivt direkt. Den medhavda defibrillatorn var av halvautomatisk typ vilket innebar att man inte kunde defibrillera utan att den gav klartecken. På övervaknings-EKG:t kunde man konstatera asystoli, varför apparaten inte tillät att man defibrillerade.
Efter drygt 25 minuter avslutade vi HLR, då alla försök att rädda henne visat sig fruktlösa. Vi fick också uppgifter om att kvinna redan legat i drygt 20 minuter redan innan vi kom fram till henne.
Händelsen ledde till att man fick anledning att se över rutinerna kring trygghetsalarmen och akutlarm till legesentret på dagtid.

En annan patient ringde på fredag morgon då han de senaste 3 dagarna haft besvär med magen i form av uppkördhet och kräkningar. Inget sades om tidigare sjukdomar på telefon. Hembesöket gav vid handen att detta var en man som opererats för någon form av bukåkomma för 3-4 år sedan och dessutom för ileus i efterförloppet. Han låg nu på kammaren med ett fulminant ileus, uppdriven tympanitisk buk, klingande perkussionsljud och inga tarmljud! Förutom detta visade det sig att patienten även led av Mb Bechterew.
Men vid medvetande och relativt opåverkad tog han emot mig, och verkade mest orolig för att han inte skulle ha tillräckligt med pengar för att betala hembesöket!
Med i.v.-infart, vätska, analgetika och ambulans, ombesörjdes att mannen kom till Stokmarknes sjukhus. På grund av patientens grava Bechterew, vågade man inte ge sig på och intubera honom där utan han transporterades i ilfart till Tromsö sjukhus där han sedermera framgångsrikt opererades.

Andra mer eller mindre dramatiska händelser inträffade också, men på det hela taget var det mycket hanterbart och inom rimliga gränser. Det gav mersmak att få tillfälle att pröva sina vingar på detta konkreta sätt. Uppskattningen från kollegor och patienter var dessutom en så pass behaglig upplevelse att jag sannolikt kommer att göra om det igen - om det ekonomiska reder upp sig.

Förra sidanVidare i berättelsen.

Senast ändrad den 26 September 1995 22:46:32
HTML: Anders Lindberg